Årets sista tävling är avklarad sedan ett tag tillbaka så nu är det dags att utvärdera 2012. Årets facit är inte lysande men heller inte värdelöst. Vi hade höga mål och redan jag skrev dem visste jag att det skulle vara svårt att uppnå alla. Var för sig tycker jag de var realistiska, men då alla aktiviteter ska samsas på en begränsad tid så blev det inte oväntat svårt att ro iland alla. Den gren vi eg lyckats till fullo med är i Agility där både Nessie och Mitra nått de resultatmål jag satt upp. I övrigt har vi eg. inte tävlat mycket alls, ingen lydnadstävling och ingen bruks blev det i år. Nils tävlade några rallylydnadstävlingar med Mitra, men jag har inte kännt mig redo att starta med någon av hundarna i de andra grenarna. Nu i december var dock tanken att vi skulle debutera i trean jag och Mitra, men löpet satte stopp för det.

Gren för gren så börjar jag med det som är roligast och som också gått bäst för oss, agilityn. Med Mitra plockade jag de återstående två agilitycerten och fick det efterlängtade agilitychampionat och Nessie hann med att plocka en pinne i vardera klass. Mitra lyckades även med målen att vinna trean i både hopp och agility, och som grädde på moset så har hon under året plockat 13 SM pinnar, 10 i hoppklass och 3 i agility (1 agilitypinne kvar för att kvala till SM 2013). Vad det gäller de icke resultatinriktade agilitymålen så tycker jag att Mitra faktiskt blivit mer självständig, även om där förstås finns mer att jobba på. Kontaktsfältsbeteendet däremot lämnar fortfarande en del övrigt att önska. Men så pass säkra att hon lyckats få tassarna på rätt ställe för att få två cert, 3 sm-pinnar, KM vinst samt att med ett bra nollat agilitylopp hjälpa laget till en andraplats i DM har vi iaf lyckats med, så litet steg framåt har vi nog tagit trots allt!

I bruks har det som sagt inte blivit något tävlande i år, men en del träning har vi hunnit med. Både uppletande, rapport och en del spår har tränats. Uppletande tycker jag att jag lyckats med Nessies mål, men inte med Mitra. Är Nessie som är den säkrare av de två och Mitras uppletande är inte mer än halvfärdigt. Båda hundarna är på nivån att hämta 2-3 föremål i en korridor, oftast utan synretning. Helt klart något att jobba vidare på under 2013.

Rapport har vi börjat med först i höst. I somras var vi på kennellägret och blev då introducerade till grenen och nu i höst har vi börjat en kurs. Nessie är duktig och tycker det är riktigt kul. Speciellt långt har vi inte kommit ännu, men vi är på väg. Att ha som mål att starta apellklass i rapport redan i år har aldrig varit aktuellt utan var mer för att bara ha ett mål att sträva mot. Då var det närmare i spåret – hon är en väldigt noggrann och duktig spårhund. Det som avhållit oss där är lydnadsdelen och framför allt då platsliggningen där jag inte velat chansa med henne då hon fortfarande inte är 100 %- igt trygg. Jättesvårt det där och jag vet inte riktigt hur jag ska få till det så vi vågar starta nästa år, men det måste vi ju ändå ha som mål. Med Mitra har inte en start i högre varit att tänka på, fortfarande långt kvar på både framåtsändande och uppletande + en hel del jobb för att få till ett snyggt kryp.

Lydnaden har lidit av samma problem som brukslydnaden för Nessie. Den osäkerhet som finns hos henne är det stora problem vi måste bemästra för att komma ut på tävlingsplan. En svår nöt att knäcka, men vi jobbar enträget vidare. Momentmässigt så kan hon ettans /apellens moment rätt bra, och vi har påbörjat flera av kommande moment.

Utöver detta har Nessie blivit antagen till patrullhundsutbildningen. Tyvärr har inte Nils kunnat fullfölja den och göra provet i år eftersom har jobbat på annan ort så mycket under denna sommar. Nya tag nästa år istället då jag hoppas att han kommer vara sugen på att gå klart utbildningen och ta provet till bevakningshund. Nessie har även gjort ett MH och gått en vallningskurs. Säsongen för drag har inte dragit igång här ännu så de mål jag hade där får nog stå kvar till kommande sässong. Mitras tävlande i rallylydnad har trots varierade kvalité på utförandet har lett till uppflyttningspoäng alla gånger och hon är vid sässongens slut uppflyttad till fortsättningsklass med ett godkänt resultat i den klassen.

Det var 2012 det, nu ser vi fram emot 2013 och hoppas på ett hyffsat framgångsrikt år då med. Men något som blivit väldigt tydligt under detta år är att varken vi människor eller hundarna är odödliga så mest hoppas jag att vi alla ska få vara friska och ha kul. Allt annat är verkligen sekundärt och vi tävlar ju eg. för att ha ett mål att träna mot, inte för att vinna allt vi ställer upp i. Även om det förstås är extra kul när det går så bra! 2013 års mål har fått en egen sida ovan.

Annonser