Gud så dålig motivation jag har att sätta mig med exjobbet, så ett inlägg till alltså. Idag är det bara jag och Nessan som är hemma då Nils har Mitra och Tuva som vi är hundvakter till är ute på exkursion med skolan. Vi har varit ute på en timmes morgonpromenad tillsammans med syster som är hemma i stan över helgen och så  har vi tränat lite inomhus-träning jag och lill-odjuret. Det vi tränar för närvarande är ett fast och bra gripande av apport (blir lätt lite slarvigt som det är nu) samt att jag ska lägga kommando på detta. Jag började även med att klicka för hakan i backen igår då jag tror att vi ska köra på det i platsen, annars har hon samma tendenser som Mitra att man gärna ligger och kollar sig omkring vilket är bäst att stävja. Fjärrdirigeringen har vi varit vilande under sista tiden, tänker att de är ju ett sånt moment som är bra att träna inne och vi därför har gott om tid för det i vinter. Har dock kommit till den insikten att intensiteten i sitt/ligg-skiftena behöver höjas så nu har jag lagt in mer hjälper så att hon får ett fint hopp-sitt med bra intensitet så får vi banta bort hjälperna sedan. Vi har även försökt träna in något så enkelt som vinka, men där har vi helt kört fast och hon lyfter bara tassen en cm från marken. Funderar på att komma runt det genom att lära henne att lägga upp tassen på en högre burk eller liknande för att få henne på rätt tankar och komma förbi den tröskeln. Inte för att vinka är ett viktigt moment, men inte kan vi ju ge upp för det!

Sen tränar vi ju förstås hundmöten, på varje promenad. Oftast går det bra, så länge man själv ligger steget före och fångar upp henne innan hon låser sig. Men blir vi/hon överraskad och något kommer plötsligt så slår hon lätt över till ett litet monster. Jobbigt, ja, men vi tycker att hon gör små framsteg och hoppas att hon ska bli mindre osäker med åldern. Hon har ju ända sedan hon varit lill-liten varit osäker mot det hon uppfattar som märkligt (rullstolar, skrikiga barn mm), men i takt med att hon får fler och fler erfarenheter så är det förhoppningsvis mindre och mindre saker som är märkliga och nu är det t.e.x. inga större problem med vardagliga ting som barn och handikappade, men man märker att nu när det är mörkt på kvällen så kan sådant bli läskigt igen… Men det har ju inte varit mörkt så länge heller så förhoppningsvis vänjer hon sig även vid det och känner större trygghet.

Fick besked igår om att vi erbjuds en plats på en helgkurs i vallning i Kramfors. Blir jättespännande och jag som inte kan ett dyft om vallning ser det väl mest som en rolig grej än något vi kommer att syssla med (svårt då man inte har nära tillgång till får), men det blir riktigt kul att se om hon har någon vallning i kroppen.

Annonser